Hej allesammans,
ja som ni kanske förstår av rubriken så är mitt liv upp och ner hela dagarna. Vissa stunder rinner tårarna ner för mina kinder, medan jag några minuter senare verkligen längtar efter att flytta. Det är jobbigt, det är svårt, men mycketi livet är både jobbigt och svårt. Men det är såklart att jag ser fram emot det. Ett år i USA, ingenting. Men det kommer att kännas konstigt, det måste jag erkänna.

Imorse skjutsade jag Lajs till Centralen, hon drog upp till Norr och jag fick ett jättefint halsband av henne! :) En av mina äldsta vänner! <3
Sen hem och sov lite till.. upp för att käka lite, och sen åkte jag ner till stallet för att rida min älskling en nästsista gång. Henne är också något som jag kommer att sakna. Att komma till hagen, vissla lite och se henne komma. Pussa på hennes mule och sen rida fullfart i skogen. Om jag hade vetat att hon skulle stanna kvar i stallet hade det inte varit lika jobbigt. Men nu är hon ju till salu och då kommer hon förmodligen inte att finnas kvar om/när jag kommer tillbaka.. Min prinsessaaa!<3



Nu är jag hos pappa. Har skrivit ut det sista inför resan, 100 sidor Au pair Handbook och några andra papper. In till stan snart för att hämta mamma. Ikväll blir det middag med familjen Andersson/Emilsson på GÖTEBORG i Hammarby Sjöstad. :)

Carpe diem